Varför är jag så mån om att försäkra mig om att jag inte är älskad? Jag begriper mig inte på mig själv. Så här illa som jag behandlar mig själv hade jag inte behandlat någon annan människa. Jag hade aldrig isolerat någon annan såhär eller sagt att hon inte är välkommen.
Jag hatar mig själv för det. Fast jag borde älska. Hjälp mig Gud. Jag kan inte mer. Jag borde vara glad för det -att jag hatar mig själv så mycket att jag vänder mig mot Gud igen. Men om jag hatar är det inte Gud jag vänder mig mot utan någon helt annan.
Herregud, går jag från dig så skjut mig och var noga med att träffa mitt i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar