Jag är fri. Vad gör jag av det? Hoppas på en låst avdelning. Åker buss genom sommarsverige med "Knocking on heavens door" i lurarna. Känns bra mitt i allt fel. Jag gör något. Jag söker hjälp. Helt ensam. Jag kan inte döda mig och jag kan inte vara en belastning mer heller. De i sjukvården får ju betalt. Jag är säkert ett förhållandevis lätthanterligt psykfall. Jag vet jag borde välja glädjen som det heter. Söka rätt, inte fel men det gick inte. Jag kunde inte. Såg bara mörker. Nu ser jag vila på något vis. Släpper taget.
Om han hade kommit och hållt om mig kanske livet hade runnit tillbaka in i mig men det är ju det jag vet att det inte blir så. Jag är överflödig och torkar ut här bredvid floden jag inte flyter i.
Nu är vi i Uddevalla. Nånslags raggarträff på Regementet. Det blev stopp. Den osvenska chauffören försöker få kompisar som går förbi på gatan att göra honom sällskap in till Trollhättan. Men de ska hem och kakla badrum. Han är arg för att det är kö: "Jag som en vanlig medborgare vill åka till Trollhättan men kan inte för det är dårar här. Vad är det här för land?!"
Raggardårar utanför och en självömkande dåre inne i bussen han ska föra till Trollhättan för hon vill låsa in sig på psyket denna vackra sensommarkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar