Lera. Plus en grad kallt. Åkrarna ligger döda, avdragna sina skyddande snötäcken. Jag är som ett lerdjur som släpar mig fram och väntar på undret som ska förvandla mig till nånslags högre organism med känslor och föreställningar mer avancerade -än hos ett lerdjur.
Jag kravlar mig upp vid 12. Frågar J om han tagit in tidningen. "Det kom ett lamm i natt" svarar han.
Jag följer honom ut och ser lammet kika ut ur fårstallet bakom mamman.
På en sten i vätan ligger DN som J la ifrån sig när hans blick på väg från brevlådan överraskades av den lille nykomlingen i hagen, som han inte hade nån aning om skulle komma, nu. Möjligen mars.
"Haltar han inte?" frågar jag.
"Han är yster" säger J.
Lerdjuret i mig förstår inte glädje när det ser den. Det tror det är en skada.
Ja, välkommen då lilla lamm. Till the end of the road.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar