Stå kvar tills vi blir skog

Vi står i skogen. J har ryggen vänd mot mig ”Du kanske ska fundera på om vi passar så bra ihop egentligen” säger han.

Bäckarna från berget porlar. Runt om oss glimmar kantarellerna guld. Solstrålarna silar sig genom grönskan. Allt är så grönt. Allt är så svart.

”Det ska väl inte jag fundera på. Jag vet ju vad jag vill. Det får väl du fundera på isåfall” säger jag.
För mig är det ovidkommande om vi passar bra, dåligt eller helt överjävligt illa ihop eller ej. Jag vill ju ha honom. Så är det bara. Han är nån jäkla dom jag fått, av nån gud, full i fan, en dom jag inte kan smita ifrån utan måste tjäna av.
Tiden står stilla och vi bara står där...
”Nu har vi stått här så länge att fåglarna vant sig vid oss” säger J.
Ovanför oss i björk och grantoppar kvittrar det. Fåglarna kanske tror vi är stenar eller träd. Eller älgar. J går ner mot gården. Jag plockar kantarellerna omkring oss innan jag går tillbaka.
För några höstar sen när Anna låg på psyket berättade hon om sin rumsgranne som innan hon blev intagen gått ut i skogen för att ta livet av sig. ”Men jag fick ingen ro till det, det var så fullt med svampplockare överallt.”
Så gick hon hem och blev intagen istället och låg nu i sängen bredvid Annas på den låsta avdelningen.
När jag hörde det kändes det som om det gav mitt svampplockande en djupare mening. Att det man gör kanske visst påverkar andra människor och händelser. Utan att man vet om det. Att allt hör ihop på något vis. Om man bara kunde se det utifrån. Att mitt nitiska traskande i skogen för att skingra ångesten, med hjälp av den (relativt) lilla glädjen som fyndet av gula kantareller ger, kanske räddar någons liv (mer än mitt). Att vara i sin primetime och inte som de andra ha fullt upp med karriär och familj, och inte orkar mer än att gå ensam i skogen och plocka svamp, som en fysiskt frisk pensionär ungefär, är kanske inte så torftigt ändå. På något vis jag inte förstår kanske mina enkla aktiviteter ändå betyder något.
Igår när jag var ute och plockade svamp hittade jag till exempel två kor på berget. Eller kalvar fick jag reda på sen när jag ringde den snälle mjölkbonden. Nu är de återförda till sin gårds hägn. Kanske jag räddade deras liv. Frosten kommer snart.
Och J.... Vad ska jag göra? Bara stå här så länge tills han vant sig vid mig. Och kan han inte leva med någon, eller i vartfall inte med mig, ja, då får jag försöka leva med mig själv. Jag försöker. Varje dag. Och jag drunknar i svamp.