Vad det än kostar tänker jag betala

J hade varit hemma i två dagar när han annonserade att han tänker sälja huset och förmodligen flytta till sin syster i Chile. Jag som precis börjat komma över att han valde att åka dit med sin mamma och pappa över jul istället för att vänta en månad så vi, han och jag, kunde åka. Jag får flytta med till Chile. Men ändå, han planerar sitt liv utifrån sina syskon -inte mig.
Jag är närmare fyrtio än trettio och utan barn. Jag får för varje nytt år som kommer räkna chansen att bli förälder som betydligt mindre. Snart är den obefintlig.
I februari har min sjukkassa gått ut och jag vet inte om jag blir beviljad ny ersättning eller blir utförsäkrad.
Jag har blivit refuserad igen.
Jag har så många saker att ha ångest över. Men jag orkar inte. Så här ser mitt liv ut. Det är inget mer jag kan göra än att försöka. Och Gud vad jag försökt. Jag orkar inte ens bli besviken längre.
Jag blir kanske aldrig publicerad och kan försörja mig (inget annat än ord och bild kan jag arbeta med och leva). Jag blir kanske aldrig älskad (först) av J. Som det ser ut får jag förmodligen inget barn (eller barnbarn) att älska heller.
Men jag älskar att skriva och jag älskar J. Då älskar jag ändå... och det är det viktigaste. Vare sig jag får lön för mödan eller ej så ska jag fortsätta älska.

http://www.lexilogos.com/bible/svenska_ibs.htm