Glädje i svart

De håller fram sina solskensögda barn framför mig. Sina hjärtans glädje. Jag får finna min glädje djupare in. Lyckan i mörkret man måste blunda för att kunna se.

http://www.youtube.com/watch?v=vDIS42YN3hg&feature=related

Det behövs inga mirakler

Ser på filmen "Miraklet i Lourdes". Tänker att jag borde åka dit för att hoppas på mirakel för min invalidiserade själ.

Den är hel, säger Gud. Och det har den varit hela tiden, därinne. Du har bara glömt ett tag.

http://www.youtube.com/watch?v=gnqJ83tk6-4

Här vill jag dö och leva

Skageracks vatten är kristallklart, musslorna himmelsblåa och strandpiltarna står rosa som sjunde himlen. Jag sitter på graniten så nära gränsen mot havet man kan utan att bli våt av saltstänket och läser "Strövtåg i Ranrike" av Taube. Det är så vackert här att jag kan dö. Och kan jag dö så kan jag också leva.

omänniska

"Det är sant" säger Johnny. "Vi ska ha barn."

"Det är stort" säger Karin.

"Något av det största man kan vara med om i livet" säger J.

Det största i mitt liv är att jag (förmodligen) inte kommer att vara med om det största i livet. Den längtan som är djupast i människokropppen besvaras inte för mig. Deras glädje är mitt avgrundsvrål.

http://www.youtube.com/watch?v=YwzTQsaWvXo

Sommaren kommer utan att nån sätter fart

Jag sitter i bilen utanför Handelsträdgården och ser horderna av fruar och flickvänner som kommer ut med vagnarna fullastade av jord och plantor. Idag är jag glad att jag inte har hus. Jag behöver inte riskera att bli förblindad av min egen iver så jag inte lyfter blicken från mina små rabatter och kan fyllas av Guds stora prakt när skogarna fylls av vitsippor och gökört och strandängarna av gullvivor och strandpiltar - utan att man behöver göra en endaste sak.

Skönhet som slår ut mig

Hela skogen doftar vitsippor och harsyra. Alla fåglar sjunger och vårregnet faller klingande genom den skira grönskan. På berget stannar jag och gråter över att det inte blev något av mitt liv. Att blommorna vissnade utan att ge frukt.

När jag står i allt det här vackra borde jag vara glad att det inte blev "något" med mitt liv och jag istället bara kan vara här i vårregnet. Men det är okej att vara ledsen. Jag står där på berget och gråter och blir ett med regnet.

Och det vackra i vårregn är att det faller för att naturen ska kunna växa upp slå ut igen.

Kärleken är skamlös

Skammen bränner i mig.
Det är svårt att lära sig bli skamlös då det förknippas med att vara egoistisk. Men det är ju tvärtom. Egoism lever av skam och mindervärdeskänslor (som är andra sidan av myntet där det ena är självförhärligande.)
Men mitt existensberättigande är inte beroende av andras åsikter eller känslor. Värdet är oförändrat. Vårt människovärde är inte en valuta som kan sjunka eller stiga beroende på min stats affärer. Det kan kännas så. Men värdet är detsamma. Det andra är bara spekulationer. Pyramidspel som kommer att rasa. Jag är ingen marknad där värdet ska säljas ut och köpas in. Du och jag är ett torg där fria människor mötas.

Troll och hjärtan

"Att leva är att föra krig mot trollen i sitt hjärta och sin hjärnas valv" står det skrivet under fötterna när jag vandrar Karl Johan.
Särskilt en solig dag i maj märker man hur de kämpar i en, trollen. Hur de kämpar för att slippa ljuset. En grå novemberdag är de ganska nöjda och gör inte så mycket väsen av sig. Men en sån här strålande majdag och man inte klarar av att gå ut i ljuset, då vet man att det gått troll i en.
Men i förrgår gick jag Karl Johans gate och gladde mig solen, glassen, paraderna, gatuartisterna. Men mest gladde jag mig att här på paradgatan i oljemiljonärernas Nordiska Mecca under de höga klackarna, längs affärskedjorna och reklamskyltarna står det att läsa om trollen i hjärtat. Tillvaron är inte bara framgång och shopping. Det är undergång och troll och hjärta också. Och troll och hjärtan ska tas fram i ljuset.

"Ibland tror jag att du är autistisk alltså" säger jag.

"Autentisk, snarare" säger J.

Fjorden skär in i själen

Jag ser ut över fjärdens blå vatten, linjerna av berg och skyarna ovanför, fulla av fåglar. Det man förnimmer starkast när man ser ut här är inte främst graniten, sjöboden, enarna, bryggan eller något av det som står fast. Det är inte själva utsikten, utan insikten man ser. All till bredden fylld tomhet. Krusningarna på ytan, skiftningarna i ljuset, ljudet från vågorna mot stranden. Allt detta fulla ingenting som skiftar bilden från dag till dag. Från morgon till kväll. Från minut till minut. Sekund till sekund. Skatorna, kajorna, sparvarna som flyger genom luftrummet och svanarna, ejdrarna och lommen som svävar på ytan. När sälen sticker upp sitt huvud med en laxöring i munnen blir man även varse om djupen under. Djup och höjd och massor av själ.
Staden är bara en kropp fylld med nervbanor som reagerar på stimuli. Allt är så ihopkopplat och trångt. Här är allt avkopplat men hör ihop. Frihet och samhörighet. Så vill jag leva, ensam och höra ihop, med mer himmel än land.

För de själsdöda är tortyr kittlande

Ska för omväxlings skull se en film med J. Gladiator. Normalt sett lockar inte sånt där mig men Joaquin Phoenix är snygg och påminner så mycket om Måns så jag sätter mig i soffan ändå.

Krig, tortyr, hängningar, steglingar, you name it. Jag klarar inte ens 15 minuter. Allehanda grymheter som betraktas som "underhållning". Vi har inte utvecklats ett skit känslomässigt sen romartiden. Då njöt vi av att se plågorna live. Nu gör vi det på teve.

Utanför fönstret står fjorden blank och världen står i blom. Så sätter vi oss framför teven och ser på sadistiskt våld.

Tänker på när jag sa till Lena att vi inte hade teve där on the end of the road (som vi lämnat nu för J:s familjs sommarstuga). Men att vi kunde se film på projektorn. Fast att J laddade iochförsig bara ner filmer som inte betyder nåt. Hollywoodfilmer som inte är relations eller verklighetsbaserade. De fick inte ha nåt budskap. Då blir han illa till mods. Han föredrar idiotaction.

"Då ska du vara glad, för att det är över mellan er" konstaterade Lena.

Sjung av glädje eller tig

Jag lyssnar igenom soulalbumen på I tunes. Låt efter låt om brusten kärlek. Sentimental gegga.
Jag sliter mig från datorn, drar på mig ylletröjan och går ut i den kyliga vårkvällen där atmosfären klingar glasklar av fågelsång. I naturen finns ingen sorg eller sentimentalitet. Antingen tiger fåglarna eller så sjunger de av ren livsglädje.

Det är äkta konst. Liv.

Himlen växer upp

Som om himlen strukit sin hand med blåhet över de bruna markerna i bokskogens katedral.