Ska för omväxlings skull se en film med J. Gladiator. Normalt sett lockar inte sånt där mig men Joaquin Phoenix är snygg och påminner så mycket om Måns så jag sätter mig i soffan ändå.
Krig, tortyr, hängningar, steglingar, you name it. Jag klarar inte ens 15 minuter. Allehanda grymheter som betraktas som "underhållning". Vi har inte utvecklats ett skit känslomässigt sen romartiden. Då njöt vi av att se plågorna live. Nu gör vi det på teve.
Utanför fönstret står fjorden blank och världen står i blom. Så sätter vi oss framför teven och ser på sadistiskt våld.
Tänker på när jag sa till Lena att vi inte hade teve där on the end of the road (som vi lämnat nu för J:s familjs sommarstuga). Men att vi kunde se film på projektorn. Fast att J laddade iochförsig bara ner filmer som inte betyder nåt. Hollywoodfilmer som inte är relations eller verklighetsbaserade. De fick inte ha nåt budskap. Då blir han illa till mods. Han föredrar idiotaction.
"Då ska du vara glad, för att det är över mellan er" konstaterade Lena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar