Hela skogen doftar vitsippor och harsyra. Alla fåglar sjunger och vårregnet faller klingande genom den skira grönskan. På berget stannar jag och gråter över att det inte blev något av mitt liv. Att blommorna vissnade utan att ge frukt.När jag står i allt det här vackra borde jag vara glad att det inte blev "något" med mitt liv och jag istället bara kan vara här i vårregnet. Men det är okej att vara ledsen. Jag står där på berget och gråter och blir ett med regnet.
Och det vackra i vårregn är att det faller för att naturen ska kunna växa upp slå ut igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar