”När Sigge kommer hem från sjön är det vår” tänkte jag när han mönstrade på i januari. Idag stod han på stationen med sin väska. Den första krokusen slog ut vid husknuten och strandskatorna har kommit till Tjurpannan. Jag är glad att Sigge är hemma igen och han verkar glad med.
Vi häller upp tre Rom&Cola och lagar pizza. Med kaffet efter maten står jag och J på gårdsplanen och ser månen rulla fram bakom bergen mellan björkarna.
”Den lyser för oss” säger J.
”Tänk att vi kan stå här och hålla om igen. För en månad sen... när månen var full, det var så fruktansvärt."
"Hur då fruktansvärt?"
"Kallt och ensamt” säger jag.
”Den lyste för oss då med” säger J.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar