Bilbo Baggers ord har förföljt mig i nio år ”Jag vill se berg igen.” Hoben som tröttnat på alla släktingar och fester vill högre toppar och djupare dalar än det frodiga, kulliga landet Fylke kan ge.
Brantstupheten i att släppa taget om sin massvarelse och bli.
Den som en gång lämnat lilla Fylke kan aldrig mer nöja sig med att leva där. För man har berövats sin förnöjsamhet genom vetskapen om att livet är större utanför.
Jag vill bort från alla dessa släktingar och fester. Midsommar tornar hotfullt upp sig framför mig. Ett blygrått ångestmoln. Ännu överlåter jag mina egna val till att bli andras. Om jag själv valt så hade jag begrundat årets ljusaste natt i stillhet.
Man ser inte älvdansen om man bara är med människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar