Fuck Kbt och mindfulness, ge mig bara en rejäl djävulsutdrivning

Det bor någon i mig som inte älskar mig. Men om denne inte älskar mig kan den inte vara mig, utan min fiende. Som en parasit eller cancer.
Förut kallade man det fenomenet djävulen. Det måste varit lättare då. När man erkände det onda och gav det ett namn. Och det namnet inte var mitt. Det är lättare att ta avstånd från Djävulen än sig själv.
Sen tron på Djävulen avskaffades är liksom allt ont Inom ens egen förskyllan. För bot och bättring knuffas man ner i Kognitivt Beteende Terapiträsket. Där det påstås att man mår bra bara man tänker rätt -med andra ord tänker man fel nu och har själv förorsakat sin olycka.

Var och en är numera sin egen antikrist. Men bara för att man slutar prata om Djävulen så försvinner ju inte ondskan.
Det talas så tyst om Djävulen och Gud. Nästan inte alls. Men olika varianter av coaching och självförverkligande skriks ut över marknadstorgen, drypande av skuld.
När allt man behöver är en rejäl djävulsutdrivning.

http://www.youtube.com/watch?v=0WFlbywF4NU&feature=related