Ossian sitter i vårt kök och talar om de åren som var sen vi sågs:
”Förut var min arbetsplats ett intellektuellt Samhall. Nu vill de ha oss att jobba. Och det vill ju inte jag. Jag gick till en psykolog. Hon sa: Väx upp. Jag sa: Jag vill bara åka till en sommarstuga med tio kilo hasch och låsa in mig. Hon sa: Väx upp. Det var en jävligt bra psykolog. Hade det inte varit för henne hade jag skjutit mig.”
Vad skönt när det svåra är så lätt. Att växa upp gör man ju till slut. Men att växa ner. Hur gör man det?
Det gör man inte ... om man inte hittat till evigt liv ... eller utvecklar Alzheimer ... puss!
SvaraRadera