Bullshit smakar skit

Släppa honom. Sluta älska. Släppa det mitt hjärta vill, det går emot hela min natur! Allt som jag någonsin vetat, det heliga i att glömma sig själv för andra, men nu bara leva för mig själv känns så inihelvete fel. Detta att det främsta här i Livet är att älska sig själv är ju bara new age:igt, nyliberalt BULLSHIT.

Men å andra sidan, nu när jag blivit som en främling för mig själv kanske att försöka älska mig själv ändå är att älska någon annan.

http://www.youtube.com/watch?v=GlXyTS-iK28&NR=1

Back against the wall och Ansiktet inåt

Jag rotar i mina boklådor jag ska plocka hem ("hem" och "hem", till mamma iallafall) från huset on the end of the road. Öppnar den som måste vara den andliga lådan. Tänk att jag har läst så mycket böcker i det ämnet. Säkert 300. Simone Weil, Sören Kirkegaard, Johannes av Korset, Elisabeth Kübler Ross, Tao Te Ching, Augustinus, Moder Teresa, Wilfrid Stinissen, you name it -OCH JAG HAR INTE LÄRT MIG ETT SKIT! Eller så är min intellektuella kapacitet inte i överensstämmelse med min själsliga.

Men enligt de här böckerna så är förmodligen denna ensam- och vilsenhet att betrakta som en särskild nåd, då allt jordiskt släcks framför mig och jag tvingas vända blicken inåt. Hemåt.

Jag vetefan. Guds vägar äro outgrundliga och isåfall, om de är outgrundliga, är jag helt klart ute och halkar på Guds väg. Jag har ingen jävla aning om vart jag är på väg.

http://www.youtube.com/watch?v=EymLq0htbL8&feature=related

Olika öar, samma hav

Alvön. Aldrig är grå så klar som på en klippö en solig julidag. Den grå stenarten är så delikat grå. Havet Djupblått. Lavan Gul. Alltet ovanför Himmelsblå. Blåstången Brun. Vackertvädermolnen så Vita. Astern exakt Lila. Allt är sig självt tydligt och klart och Allt hör ihop. Inget är ensamt och malplace. Inte ens en ilandfluten kropp hade retat naturens harmoni. Bara våra föreställningar och minnen om rädsla för döden hade separerat den döda kroppen från harmonin. Fast även den ilandflutna kroppen vore i frid. Vi bara inte förstår ännu. Även jag hör ihop här. Död eller levande. Allt är.

Vargsommar

Det är vargtimman, precis innan solen går upp. Hemlöshetskänslan i mig är så stor, drev mig upp ur sängen. Minns aldrig att den varit så stor tidigare (innan J). Ångest har jag alltid levt med i månatliga skov, men inte denna enorma känsla av hemlöshet. Jag är som ett spöke som inte får fäste i denna världen, som om jag gått till andra sidan men inte kan släppa taget om det jordiska och irrar kvar bland det jag inte längre kan ta del av.

Och i alla de där nyandliga böckerna om att det man ser hos andra är det som är i dej själv:

-Om de vänder ryggen åt dej så är det du själv som vänder dem ryggen, om du ser kärlek i deras blick är det för att det är kärlek i ditt hjärtats blick, etc, etc blablabla, skallrar anklagande i mig. Allt är mitt eget fel. Tankefel. Ty eftersom jag inte älskar så kan jag inte ta emot den kärlek som finns och eftersom jag "tror" på separation så lever jag separerad.

Men jag tror inte alls på det! Vi är alla ett. Men jag känner det. Ensamhetens isvindar.

Någonstans under eller mellan isvindarna viskar rösten: Guds nåd är nära i själens vargtimme.

Gå till inkorg (0)

Den nya tidens teknik har skapat så många fler platser att bli övergiven och känna sig ensam på.

När Molly Culhane upptäckte att Zebulon Macahan ridit ut på prärien på obestämd tid igen blev hon förbannad en gång. En dag. Kanske två. Eventuellt en hel vecka. Sen släppte hon det. Hon satt inte vid Skype och väntade på att han skulle dyka upp. Hon skickade inga sms hon inte fick några svar på. Hon satt inte och författade Varförmail och blev inte besviken om och om igen, dag efter dag över en tom inkorg.

Molly blev självständig. Inte bara ständigt själv.

Kommunikationstekniken förändras. Cowboysjälar gör det inte. Deal with it Molly.

Kärlekens pris: Dig själv

Sven Otto Littorin har eventuellt syndat. Överallt fördömer alla sexköp.

Fast vi själva sålt oss för så mycket mindre.

För en blick från den jag älskar gör jag vad som helst. Utan att kräva någonting tillbaks. Kärlek är frivilligt slaveri. Horan har iallafall vett att ta betalt.

http://www.youtube.com/watch?v=jiodh6XzMdU

Fuck min vilja, ske din

Gud vem är jag? Hjälp mig.

Jag är du. Jag behöver ingen hjälp. Jag är. Fullständig och hel. Lita på det. Lita på mig

Ge mig kraft.

Du har all kraft inom dig. All kraft du behöver

Släpp loss den.

Släpp loss den själv. Älska

Jag hatar ju mig själv!

Nej, bara illusionen om dig själv. Hade du vetat vem du är/vem jag är, hade du älskat

Varför gör han såhär.

Han gör så gott han kan. Det är gott nog

Men han skiter ju i mig!!!

Nej det gör han verkligen inte. Men ibland gör du det. Hans brist på sociala skills har inget med ditt värde att göra. Det är du själv som säger det. Inte han

Jaja. Help me anyway.

Du behöver ingen hjälp Mira. I dig bor en hjälte som kan frälsa

Helige Ande kom.

Jag är. Här. Öppna dina dörrar och släpp ut mig

Jamen slå in/ut dem.

Jag gör inget med våld. Jag respekterar din fria vilja

Fuck min jävla vilja. Fuck it hard och låt något frö sås.

http://sv.bibelsite.com/zephaniah/3-17.htm

I min garderob är Livet alltid fest

Fyrtiotre klänningar räknar jag det till. Alla sitter perfekt. Time to get happy så mina klänningar får komma ur garderoben och lådorna och påsarna. Det är sannerligen alldeles för lite fester i förhållande till vackra kläder i mitt liv.

Jag vill att mitt humör ska synka med min garderob en dag. Att Livet är en fest.

Obesprutad tid

Jag har inte varit vid huset vid vägs ände sen det var vårvinter och snön låg blödande på fälten. Nu står gräset högt längs grusvägen och det är så mycket sommar.

"Om man inte besprutar fälten blir det en del blommor också" säger J när vi kör förbi det blåvita fältet fullt med blåklint och baldersbrå. Som om det växte himmel och moln ur jorden också och inte bara råg.

Jag tänker att det är samma med tid. I den obesprutade tiden finns det plats för himlen att växa upp också. Om man inte rationaliserar bort varje dödminut i aktiviteter utan låter tiden Vara.

Fuck Fuck

Vad ska man med djup till om man inte kan simma? Man bara drunknar på ett patetiskt vis.

Idag har jag varit kreativ på ett barnsligt sätt istället för dessikering av känslor i snömos. Orkar inte längta mer.

Fuck Love Hard.

oavsEtt

"Man vet aldrig vad som händer i livet" säger Karin apropå att hon bara fick barn utan att ha planerat det.
Nä, det vet man verkligen inte. Om jag visste när jag var 25 att JAG fem år senare skulle bli djupt deprimerad, folkskygg och göra mig av med nästan alla mina vänner, förlora mitt hem och flytta hem till mina föräldrar, lämna min jämlike Staffan och acceptera att leva i ett absolut ojämlikt förhållande -det skulle inte hända mig. No way. Så är jag här, tacksam bara han ringer mig. Jag tackar honom om han en gång i månaden åker och hälsar på mig (ca 1 mil) för jag vet att det är en stor uppoffring för honom att göra det.
Men det är här jag är nu. Med självkänslan i botten och oförmögen till den mest elementära sociala samvaron för jag känner mig så värdelös när inte ens min älskade vill vara med mig (såvida jag inte kommer till honom). Och kan det hända Mig, som var oövervinnerlig, en överlevare, en fighter, att falla så djupt, i såfall kan vad som helst hända! I såfall kan detta kompakta mörker också vända och jag ges tillbaka min värdighet. Men om så inte sker -min värdighet är densamma som innan jag föll. Lyckad&Lycklig eller misslyckad&olycklig. Människovärdet är odelbart. Vi är alla ett.

http://www.youtube.com/watch?v=tuGjBNSRi1c&feature=player_embedded

Tack för inget, tack för Allt

Det som är bra med det här är att jag tror på Gud igen. För jag tror absolut inte på mig själv ett endaste dugg längre. Om Gud vill så återupprättar du mig. Och om du inte vill så accepterar jag det. Det finns tid för allt och mitt liv har varit fantastiskt och väldigt stort. Varför ska jag då klaga när det är litet?

Tack för allt. Stort som litet.

http://www.youtube.com/watch?v=bqWzjVxTv2s&feature=related

En/Samma

Ja, det råder maktobalans, men själva resonemanget är inadekvat. För kärlek har ju ingenting med makt att göra. Snarare med maktlöshet. Gud är ett litet barn i ett stall.
Och skulle J uppfylla alla mina behov vore det inte honom jag älskade utan mig själv. Inget fel i det, att älska sig själv. Men utan att älska andra är kärlek till sig själv ensamhet och själslig isolering. Ja, vi är alla ensamma. Men vi är det tillsammans.

http://www.youtube.com/watch?v=BkPrKi2jyPg&feature=related