Jag rotar i mina boklådor jag ska plocka hem ("hem" och "hem", till mamma iallafall) från huset on the end of the road. Öppnar den som måste vara den andliga lådan. Tänk att jag har läst så mycket böcker i det ämnet. Säkert 300. Simone Weil, Sören Kirkegaard, Johannes av Korset, Elisabeth Kübler Ross, Tao Te Ching, Augustinus, Moder Teresa, Wilfrid Stinissen, you name it -OCH JAG HAR INTE LÄRT MIG ETT SKIT! Eller så är min intellektuella kapacitet inte i överensstämmelse med min själsliga.
Men enligt de här böckerna så är förmodligen denna ensam- och vilsenhet att betrakta som en särskild nåd, då allt jordiskt släcks framför mig och jag tvingas vända blicken inåt. Hemåt.
Jag vetefan. Guds vägar äro outgrundliga och isåfall, om de är outgrundliga, är jag helt klart ute och halkar på Guds väg. Jag har ingen jävla aning om vart jag är på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar