Ja, det råder maktobalans, men själva resonemanget är inadekvat. För kärlek har ju ingenting med makt att göra. Snarare med maktlöshet. Gud är ett litet barn i ett stall.
Och skulle J uppfylla alla mina behov vore det inte honom jag älskade utan mig själv. Inget fel i det, att älska sig själv. Men utan att älska andra är kärlek till sig själv ensamhet och själslig isolering. Ja, vi är alla ensamma. Men vi är det tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar