Det gör mig så avundsjuk att det är sjukt. Och ska jag bli avundsjuk på alla som får barn kommer jag att bli mycket, mycket, mycket, mycket sjuk. För typ alla får ju barn vare sig de vill eller ej. Det är livet.
Det värsta är nog inte att vara barnlös. Det är svartsjukan. Barnlösheten i sig är sorg. Det behöver jag inte skämmas för. Fine. Sorg är livet det med. Sorg, hur tungt det än är kan jag acceptera (för man har inget annat val), det får en att växa. Men avundsjuka och svartsjuka krymper en som människa och får mig att känna mig riktigt äcklig inombords. Det kan man inte berätta om för någon för då skäms man ännu mer om andra vet hur fula och kärlekslösa känslor man härbärgerar. Det är hemskt att veta att man är en missunnsam och och avundsjuk människa. Ond rent av. Hellre att man råkar ut för andras ondska är sin egen. Andras ondska kan man ju i bästa fall springa ifrån. Men man kommer inte undan sig själv.
Men jag behöver ju inte gå in på den där bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar