Klockan är 23.30, jag tar kraft och lyckas släcka ner datorn. Jag går in i förrådet och plockar ner lådan med skidpjäxorna. Ger fåren mat och sätter fötterna på skidorna och ger mig ut. Äntligen ute! Det är fjorton grader kallt och varje strå och varje gren och varje kvist gnistrar av frost i månskenet. Det första jag ser när jag vänder blicken mot rymden är ett stjärnfall. Ooooooohhhh. Även om klockan är tolv på natten kan jag åka skidor. Det enda jag har är frihet, ändå har jag inte kommit mig ut förrän nu trots att snön legat i flera dar.
Första låten i Ipoden som dyker upp är the Freaks med Cortex. Den passar perfekt till kylan och månljuset. Klingklangandet i det låter som gnistret av rimfrosten ser ut. Jag stakar mig fram över de glimmande fälten. Hunden har lite svårt att pulsa i den skariga snön och följer mig i spåret. Om jag bryter ett ben och blir kvar här inatt fryser jag väl ihjäl. Men det spelar ju ingen roll.
Äntligen ute. I en kärlek som är större än mitt personliga liv.
http://www.youtube.com/watch?v=eEh-r9a9jjM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar