Syrenträd, barbenta flickor i blommande kjolar, gullregn, glänsande raggarbilar , sjungande studentflak. Göteborg är så lycklig i juni. Och när jag glömmer mig själv är livet ljuvligt. Så påminns jag om mig Själv igen, och hur sjungande tillvaron kan vara men att jag inte är en del av den sången längre. Jag är ju nu en blymänniska vars framtid inte är vår.
Men ibland själv om nätterna vaknar min (inre) värld och tillvaron blir stor igen. Dagsljuset gör allt lika ljust. Ont som gott. Bara om natten ser man vad som har ljus i sig självt. Få är ljuspunkterna men desto klarare.
De flesta fåglar sjunger om dagen. Men några gör det om natten. Nattskärran är inte deprimerad. Det är dess natur att sjunga om natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar