Fågelsången ekar i försommarsalarna. Det är sommarregn. Jag har inga plikter som binder mig vid något och kan vandra fritt i sommarregn. Vad jag längtade det när jag jobbade. Att bara vara ledig. När jag väl hamnade ute i det fria vill jag tillbaka in i fängelset. Det är så ensamt härute.
Men jag har inte väl helt enkelt inte släppt allt. Isåfall, om jag verkligen släppt, skulle jag känna mig fri och lätt. Men ju mer jag släpper desto tyngre blir jag. Men det är väl så; Ingenting är tungt att bära.
Som den gamle sillfiskaren jag intervjuade en gång:
"Det allra tyngsta var att dra upp tomma garn."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar