Ja du Gud. Nu får du hjälpa mig. Mitt ex ska ha barn. Tvillingar. Han ville aldrig ha barn med mig. Vi hade varit ihop i 16 år. Hade hus. Var gifta. Hade våra utbildningar avklarade. Han tyckte jag var för sjuk. Men jag tolkade det mer att jag var sjuk av längtan. Efter barn.
Ja, ni fattar att de glädjande nyheterna för honom gör ont i mig. Grande.
Det är bra att jag släppte honom fri att älska igen. Han kommer att bli den perfekta föräldern. Herregud han är utbildad specialpedagog och miljöpartist. Men jag ville ju det med, få bli förälder. Jag gick ju för att själv få möjlighet innan det blev försent.
Det känns som jag vågade och han vann. Men hellre att en vinner än att båda förlorar. Dubbelgrattis Staffan, men jag då?
Du, Gud har säkert nån plan för det här med men jag fattar inte!!! Fatta mig. Ta tag i mig och bär mig hem. Jag kan inte längre gå. Inte ett steg till.
Snälla öppna dörren och släpp mig fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar