Om mitt liv nu inte spelar någon roll längre skulle jag kunna göra något bra av det. Stå upp för någon som behöver stås upp för, eller säga något sant men obekvämt. Att använda sitt suicidala mod till något konstruktivt. Jag vet inte vad bara.
Sen när åren går längre bort från denna dagen och jag ser tillbaka på mitt liv hur det blev: Och jag konstaterar att jag blev en sån som säger oförskämdheter i Konsums kassakö. Bara för att det inte spelar någon roll längre och jag inte iddes hittade något vettigt att slåss för. Så litet. Men om jag nu menar allvar med att ingenting spelar någon roll mer så kan jag ju glädje mig åt att om livet blir litet då, så spelar heller inte det någon roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar