Ibland tänker jag på blommorna. Jag tog ner dem från fönsterbrädan på mitt rum till köket förra veckan och gjorde iordning för att plantera om. Så gjorde han slut. Och blommorna blev kvar
oomplanterade på golvet i köket. Nu spelar ju inget någon roll mer. Särskilt lite spelar det någon roll om jag planterar om blommor eller ej. Fast ibland tänker jag att det är ju inte deras fel att J inte älskar mig. De ska väl inte behöva tyna bort de med bara för det, de kan väl få ny jord och blomstra ändå.
Imorse tänkte jag att jag slänger dem bara så slipper jag fundera. Men jag orkade inte det heller. Och det hade varit elakt av mig (mot dem) och jag behöver inte känna mig mer usel. Värdelös OCH elak mot oskyldiga blommor. Så de står kvar i köket. Och marssolen lyser in i mitt blomsterlösa rum.
"Du är blommornas gud, och gör för tillfället så gott du kan" skriver Lena.
Blommornas Gud funderar allvarligt på att kasta dem i
soptunnan allihop. Vilken förskräcklig Gud jag är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar