s/vårmod

Våren börjar bända upp isarna i mig. Det gör ont och vår är som alltid så full med vemod. Det visar hur stort livet är och påminner att jag inte är där. Vårkänslan har blivit en känsla av utanförskap. Som att stå på utsidan en bröllopsfest och titta in men inte vara bjuden.
När jag var barn var himlarna alltid öppna. Det är de nu med men jag är stängd.

Isen på havet börjar gå upp nu och jag längtar ut. Denna vår vill jag lossna från mig själv och vara med i det stora.
Ge mig vårmod.