Jag vaknar och gråter.
Förra året vaknade jag hos J. Han och Sigge sjöng och hade plockat vitsippor till mig, de stoppat i en liten romflaska. Sen hissade han flaggan i den knäckta flaggstången och bakade tårta till mig. Solen sken och vi drack kaffe i trädgården och hundarna lekte. Det var en underbar dag. Jag trodde, hoppades fortfarande jag kunde leva med honom då. Nu vaknar jag hos mina föräldrar. Ja jag lever. Men det är inte så mycket mer. Jag ska träffa honom ikväll. Men det räcker inte, jag skulle velat att någon skulle vilja leva med mig. Jag själv till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar