Värkar

Födelsedagen är över och jag lever. Jag har tänkt så mycket på döden det senaste. Inte för att jag någonsin skulle tro att det är en bra idé att ta mitt liv utan för att livslågan i mig själv flämtat så svagt att döden känts mer konkret än livet. Jag har tänkt om jag skulle skriva någon hälsning. Vem som skulle få vad. Om det ens är nåt att dela upp. Lite skivor och kläder bara. Om man dör om man hoppar framför en spårvagn eller om den är för klen och det behövs ett tåg osv osv.

Det sägs att när det känns som man dör så är det något nytt som sker. Att man i själva verket föds.

Den som lever får se.