Jag skriver till Lena att han kommit tillbaka. Men att han inte tänker berätta var han var den veckan, eller med vem. Som ett löfte att jag aldrig ska lita på honom. Bara på mig själv. Jag skriver till Lena att kärleken är kvar men den är inte klädd i vitt längre. Det är den lilla svarta som gäller nu. Inte lika romantisk men snyggare och tål fläckar bättre.
Jag vet inte vad som är vitsen med att vidarebefordra min sentimentala status egentligen. Men jag tycker om att skriva. Jag blir nervös av att tala med människor. Dricker för mycket (kaffe, vin, whatever) och röker. Alltid kameran mellan mig och den andra människan som ett skydd. Det är bara J som jag odelat tycker om att vara med, men tyvärr tycker han inte odelat om att vara med mig vilket gör mig så rasande ensam.
Men jag gillar att läsa och skriva. Det är en slags gem-ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar