”Det är så vackert det pilträdet” utbrister jag när vi åker förbi det gamla trädet som tronar stolt bland gravstenarna, framför socknens största kyrka.
”Vacker, men samtidigt sorglig” säger Gilla. ”Som om det gråter över alla de döda.”
Stammen växer starkt uppåt mot himlen. Grenarna faller stilla mot jorden. Snart slår bladen ut.
April. Vi färdas genom gränslandet mellan död och liv. Eldar av fjolårets skräp brinner, gräset växer, de gamla dör och ungar föds. Livet tar slut och går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar