I korsningen möter vi Staffan. Första gången vi, jag och J, ihop, mött honom sen jag lämnade honom och allt som var Oss. Vi ser Staffan. Han ser oss, det nya Oss. Det är bara en hälsning med handen, inte mer. Sådana massor.
Som en dubbelexponering av känslorna. Fyrdubbelexponering. Tiodubbelexponering. Hundradubbelexplodering.
Senare på kvällen kom jag mig äntligen för att beställa färg till skrivaren. När jag ska skriva in mina adressuppgifter får jag gå ut på Eniro för att kolla min egen adress. Jag kan fortfarande inte mitt nya postnummer. Enligt Eniro finns jag inte här. Mitt namn står kvar i mitt gamla hus.
Låt mig få vara där jag är. Med Staffan bara historia, jag inte längre kan återgå till. Med J ingen framtid (jag kan staka ut). Bara nutid.
http://www.youtube.com/watch?v=Ew7D7r_9udM&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar