Sigges Chevrolet Caprice kommer inte att bli klar för cruisingen i år heller. J har haft förbarmande över den och dragit in den väderbitna karossen med traktorn i lagårn så inte mer regn ska falla i den.
Lagårdsportarna står öppna och kvällens sista sol kastar in gulrött ljust i stora sjok. Jag sitter i det förmultnande innanmätet av Capricen med ansiktet mot lagårdsväggen och ser mig själv genom backspegeln.
Står parkerad här on the end of the road och väntar på en eldsjäl att rusta upp min rost. Capricen och alla andra obesiktigade vrak som står glömda på gårdar och i garage måste också längta ut på vägarna nu när asfalten är torr och himlarna öppna igen.
Psyk ska göra en ny utredning på mig för att bevisa för Försäkringskassan hur obrukbar jag är. Det är bara att acceptera. Jag kommer inte att cruisa i år heller. Och som bruksbil är min tid för evigt över.
Sitter här och ser mig själv genom backspegeln i någon annans trasiga bil.
Men det är en förbannat vacker kärra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar