På radion i köket säger en man ”En Buddha som väntar på att himlen ska växa upp ur jorden.”
Utanför köksfönstret gör den det. Blåsippshimmeln spricker upp ur jorden efter månader av gråa marker. Höstbladens sorgflor förmultnar och går in i våren som reser sig ur jorden med obändig mildhet.
Där vägen tagit slut är nu blåsippsskog och vitsippsskog. Harsyra och smultronblad och ormbunkar och majnycklar och liljekonvaljer.
Hundarna forsar fram genom skogen. Vi har vårfötter.
Idag avundas jag inte de som är kvar på stadsgatorna och motorvägen. Hellre dö med poesi än leva förutan.
De som jaga Joseph Frank gardiner och Ittalaglas. Allt finns ju redan. De vackraste mönstren och de fulländade formerna.
De som måste köpa skönhet och skynda att älska. Här älska långsamt. I varje steg, i varje ögonkast. Idag avundas jag inte de som är hetsigt lyckliga för idag är det fredag. Utanför city, i centrum, varje dag är fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar