Kärlek är en dom som inte kan överklagas

Han kysser mig förstrött. Armarna hänger som tång längs sidorna. Han får min ömhet att kännas som angrepp. Som om jag är nån jävla bläckfisk som vill dra ner honom i djupen. Jag tar bort mina händer om hans kropp. Han tar ritblocket och går ner i skuggan av båtens innanmäte och räknar vidare på sitt runda hus med vindsnurra och torvtak.

Hans kropps språk mumlar det som Ulla Isaksson skriver rakt och klart i "Kvinnohuset":

"Då tog han henne om axlarna och sa med allvar i rösten: -Fly inte till mig för guds skull, fly till dej själv!"

Förut kunde jag tänka om andra som gnagde, flydde och klagade varandra "Varför är de tillsammans? Om det ska vara så kan man lika gärna gå."

Nu ställer jag inte den frågan längre. Kärleken är inget val. Den är en dom som inte kan överklagas. Själar fjättras till själar.

Den som drabbats av den domen upptäcker att Djävulen är en mildare gud än Eros. De (och de är många) som kastas i Eros eld härdas för att bli svagare -inte starkare.