Längtan är en urriven sida

Jag har fått båten. I somras stod den kvarglömd på varvet, lika övergiven som Staffan.
Innanmätet var full av vatten som vi pumpat ur nu. J är full av arbetslust och förhoppningar.

"Vi tar båten genom kanalerna till Amsterdam!"

Jag drar trasan lamt i båtens buk. På golvet ligger långa svarta hårstrån, från när jag sov här för två år sedan. På hyllor, i kölsvinet, överallt, finner jag lila plastpärlor från ett halsband jag trädde som gick sönder. Min guldsnodd om en påse. En flagnad tidningssida jag tepjat upp med bild på Ingmar Bergman som betraktar ett snöprov på Dramatens Stora Scen.
Minns om min längtan efter liv de somrarna. Ett liv med ord som betyder något mer än att en spade är en spade och att ett skrov är ett skrov. Längtade snöfall, mareld, stjärnhimlar och solglitter.

Kvar av den sista sommaren med Staffan är en upptejpad tidningssida av poesi som försökte hålla upp det liv som blivit så tungt av allt det tingliga.

http://www.youtube.com/watch?v=GAkwl1zvivg