Ja, jag älskar att somna och vakna i förpiken i en båt på havet. Men jag kan inte sätta samman den känslan med att bottenmåla ett skrov. För att få segla krävs underhåll av farkost. Att bottenmålning leder till segling vet jag på ett teoretiskt plan men jag är inte medveten om det. I praktiken är de aktiviteterna känslomässigt helt åtskilda för mig. Som om förnuft och känsla förlorat all förmåga till synkronicitet. Jag finner ingen som helst mening i att bottenmåla ett skrov även om det är mitt eget. Jag är som ett barn som bara vill leka. Non serviam. Inte ens mig själv kan jag tjäna mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar