”Om det är präktigt att ha respekt för saker och inte bara köpa nytt och slänga, ja då är jag stolt över att vara präktig” säger J sårat och hett.
Jag hade bara lessnat på hans passionerade litania om folk som kastar ut pengar på nya bilar och vill ha nytt kylskåp innan det gamla gått sönder bara för att det ska vara nytt.
Själva har vi vårt havererade kylskåp i jordkällaren (även kallat Spiders Paradise), kör runt i en bil som får folk att låsa sina hus (för såna bilar kör i regel knarkare och kriminella.) Vi sitter i vrakade trädgårdsmöbler. J är komplett ekiperad från Barncancerfondens loppis, han svetsar sin överlevarbil full av hopp, fäller sitt virke och sågar sina plankor, slaktar sina djur, odlar sina rödbetor, bygger sin båt, bränner sin sprit med brännaren han byggt. Han har gjort sin egen pincett av bågfilsblad. Visst fan är han präktig.
”Men vart leder det? Världen kommer ju att bli en enda stor sophög.....” fortsätter han och verkar ha glömt hur ljuvligt denna världens undergång tedde sig i vintras när han njöt synen av Wall-E och hans skrotvärld utan människor. Men vare sig J vill eller ej så är det människa och inte en robot han är och inser att till skillnad från Wall-E och kackerlackan skulle vi inte överleva i en total skrotvärld.
”....en enda stor sophög där folk inte kan göra något annat än att jobba för att ha råd att köpa nytt, nytt, nytt. Det är ju förakt för hela skapelsen! De pissar ju på den! De bajsar på den! Som om skapelsen är en ....engångsmugg i papp”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar