Igårkväll 24 grader på Lapad. Jag tog ett sista dopp i det kristallklara vattnet. En kroatisk tant med cyklop simmade in på stranden och överlämnade bläckfisk till sina väninnor. Solen gick ner och månen upp. Mitt i natten stiger vi in i taxin. Dubrovnik - Zagreb - Göteborg -Barndomshemmet vid havet. Vid bryggan till mammas hus ser jag min bror i samma mössa han hade när han var 13 och fiskade hummer. Jag har inte sett den mössan sen dess. Som att färdas tillbaka till tiden när vi levde samman som familj och vi badade i tid. De senaste tio åren har min bror inte gjort annat än att jobba. Nu står han äntligen där nere vid bryggan igen i fiskarställ och den randiga mössan.
J är här. Hans ögon är klara som vatten. Vi äter kyckling och dricker kroatiskt vin. Efter mörkrets inbrott går vi ner till bryggan. J, min bror och jag. Jag skriver mitt namn på fyra välar. Samma namn. Annan adress. Att skriva sin adressändring på hummervälarna är att göra mitt omkast verkligen offentligt. Alla i min bygd kan läsa att Mira bytt adress.
Vi kastar loss och ger oss ut i Dybesund. Fyra grader och mörkt vatten med mångata. Genom strålkastarna lyser sandbotten under oss i Grundsund. Lika klart vatten här som i Kroatien. Men med mareld.
Samma måne, samma hav. Inom oss och utom oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar