I fiskarstugan sover de andra i utdragssoffor och på luftmadrasser. Jag är sömnlös och går ut, ner till havet. Elden vid stranden där vi satt och pratade förut brinner ännu. Himlen har blåsts stjärnklar. Sydvinden går in i naturhamnen och bryter mareld som glimrar sitt blå ljus längs strandkanten.
Det är inte mer än så här. Vi människor lever på samma ö, en karg klippa, mitt i stort hav och mörker. Vi kan inte annat göra än att leva samman, bidra var och en efter egen förmåga, och värma varandra om natten. I en värld av sten, eld och vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar