Jag sitter i Dubrovniks katedral. På utsidan är det en skylt som säger att det är förbjudet att gå in i katedralen i bikini. Härinne finns en relik av St Blasius fot.
Jag vet inte vilket av dessa två fenomen som är mest absurd. Att besökare traskar in i en katedral i badkläder (så det krävs en skylt för att informera dem om det olämpliga i det) eller att man sparar resterna av en gubbes fot och kallar det för "holy treasure". Om jag måste välja av dessa fenomen så är det väl mest "naturligt" att gå in i det heliga rummet utan kläder - ty vi tar inte med oss något dit vi går. Mer naturligt än att dyrka de dödas ben iallafall.
Religion är så rörande i sina paradoxala försök att fånga in evigheten. Kanske det är det den närmaste benämningen av Gud vi förmår formulera: Paradox. Och vi bygger katedraler, som Babels torn, där vi kan meditera över vår oförmåga och totala språklöshet i att tala om Gud.
Jag vet inte vilket av dessa två fenomen som är mest absurd. Att besökare traskar in i en katedral i badkläder (så det krävs en skylt för att informera dem om det olämpliga i det) eller att man sparar resterna av en gubbes fot och kallar det för "holy treasure". Om jag måste välja av dessa fenomen så är det väl mest "naturligt" att gå in i det heliga rummet utan kläder - ty vi tar inte med oss något dit vi går. Mer naturligt än att dyrka de dödas ben iallafall.
Religion är så rörande i sina paradoxala försök att fånga in evigheten. Kanske det är det den närmaste benämningen av Gud vi förmår formulera: Paradox. Och vi bygger katedraler, som Babels torn, där vi kan meditera över vår oförmåga och totala språklöshet i att tala om Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar