Fjärden ligger smärtsamt blank. Det skär i mig att jag inte har den själsfriden. Den är därute och jag kan se den men i mig är storm. "Det är bara känslor. Det är bara känslor" försöker jag intala mig själv.
Pappa var i en orkan i Bermudatriangeln en gång. Jag frågade honom hur det var att ha befälet över ett skepp under sådana omständigheter "Om man hamnar i ett sådant trångmål, eller sorg. Man får försöka hitta ett läge där man går under i vågorna. Vänta ut stormen. Och njuta av det fantastiska skådespelet som en riktig storm är. Det är ett förbannat vackert skådespel. Stormen var inget problem. Den var inte ute efter oss. Den är bara som stormar är. Det är alla som blev tokiga som är problemet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar