"Ja, men det är livet" svarar jag och förvånas över hur snabbt det kommer, för jag saknar ju Sickan så och det känns så fel och tomt här utan henne. Är det verkligen Livet, Döden?
Jo, döden är ju Livet, med. Utan död skulle inget nytt få plats att komma och Livet hade blivit oerhört ospännande. Utan att någonsin förlora något skulle man inte vara glad för det man hade. Allt hade förlorat sitt värde just för att det var självklart. Och även omvänt, att aldrig vinna något nytt, bara förlora, som det känns nuförtiden för mig, gör det också meningslöst.
Men som Fromm säger, egentligen är ju det egentligt meningslösa detta att resonera kring om livet har en mening eller ej och vad det tillför oss. Vi är inga fabriker som ska producera si och så stora mängder lycka, annars får de läggas ner. Våra Liv är. Det i sig är nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar