Med hjärtat i skorna går jag ut från gårdsplanen in i skogen. Är på platser jag inte har ord för. Går planlöst över rälsen till andra sidan järnvägen. Tåget rusar förbi med sin last av människor på väg nånstans. Jag står bredvid och ser på det. När det gått förbi konstaterar jag att jag lever. Då tänker jag på vad Du sa om att alla människor har rätt att ta sitt liv. ”För bestämmer man inte över sitt eget liv och sin egen död vad bestämmer man över då?”Min väglöshet blandas med ilska. Vad är det för rätt i att döda någon människa? Även om det är sig själv. När man kommit vilse behöver man inte det statementet. Man behöver nån som visar vägen och hjälper en hem. Jag vill ha rätt att leva.
Jag går upp för björkslänten till det övergivna ordenshuset. Bland de bruna löven på golvet ligger en sida utan bok: "Smärtans klagoskri de skola en gång ge vika för ljus och harmoni".
Glömda ord som snart bli jord. Och sedan växa träd mot himlen.
Av ord är du kommen av ord ska du åter varda.
http://www.youtube.com/watch?v=D5B1HqumqcM&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar