I den ljuva glömskan

I två dagar har han pratat om konflikter. Advokater med lustiga namn och före detta Kompanjoner och Miljoner och Hovrätt och Domsutslag. Det gör inte pappa lycklig men det ger hans liv mening. Av någon anledning nämner jag J:s namn.

"Vem är det?"

"J."

"Vem är J?"

"Han jag bor med."

Förut hade det gjort mig ledsen. Nu är det praktiskt på något vis. Om jag verkligen vill slippa mig själv är det en befrielse att omgivningen inte påminner mig om mig. Skönt att de slutar ringa. Skönt att de slutar fråga om mitt liv. Skönt att de glömmer mig. Så jag slipper bli påmind. Om vem jag var.

Så den ljuva glömskan kan få gro och jag somra. In.