Jag har klätt på mig J:s farmors svarta spetsklänning, höga klackar och ett leende. Det är vinterbröllop med fest i Folkets hus. Min familj har inte sett mig på länge. Jag vet att de saknar mig."Hur är det?"
"Bra" svarar jag.
Min bror stryker mig över håret.
Jag tänker att Du har fel. Min död är inte min egen. Den är eran. Om jag dör får jag inte uppleva mer, utan lämnar er att bära bördan av min frånvaro. Bara livet är mitt eget. Döden är inte min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar