Jag sitter i FN-jackan i det frusna gräset under de gamla björkarna med ett glas rött. Ovan lyser månen genom björkarnas hängande grenar. Den enda glöd som lyser hos mig är cigarettens. Nedan i sitt skrot går J i ryssmössan i pannlampans blå sken och mäter för taket han ska bygga över sitt skrot. Han ser mig inte.
Jag kommer att tänka på Wall-E. J utbrast: ”Fan vad underbart det hade varit om hela mänskligheten var utplånad och jag var helt själv och fick gå runt och samla ihop skrot!”
”Men jag då. Skulle jag också vara utplånad?” sa jag.
”Du kunde vara myran!” sa J gentilt.
”Kackerlackan” rättade jag.
Månen lyser outgrundligt över vår frusna dal och skrot. Som allt redan är utplånat.
Men hellre kackerlackliv än inget liv alls. Och bättre med månljus än inget ljus alls. Och J ser glad ut i sin skrotvärld där han idogt bär saker fram och tillbaka från morgon till kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar