Maud Olofsson säger att hennes parti bestämt sig för att "Vi kan leva med kärnkraft."
En förtvivlad centerpartist skriver i Svd: "När vi accepterar kärnkraft överför vi ansvaret för dödligt avfall till kommande generationer (våra barn och barnbarn) i 100 000-tals år! Tänk hur lång tid det är."
Det är just det man kanske inte kan. Tänka sig det. Dödligt avfall i 100 000-tals år det är för stort att förstå, helt oövergripbart. Så då kan man mentalt "bestämma sig" för att det går att leva med kärnkraft. Som man "bestämmer sig" för att "jag blir inte sjuk" och fortsätter röka.
Men är det inte det politiker ska kunna förmå? Att tänka. Att våga ha visioner så att en bättre värld kan realiseras och inte blunda för skräckvisioner så att vi inte får en sämre värld.
Men i slutändan går nog allt ihop ändå enligt följande tes:
Antagande 1: Kärnkraft vore säkert om det inte vore för den mänskliga faktorn (tänk Homer Simpson).
Antagande 2: Med kärnkraft utplånas den mänskliga faktorn (mänskligheten).
= Således är kärnkraft säkert.
Och J:s paradis blir verklighet. Mänskligheten utplånas och kvar blir en robot (och en kackerlacka) i en värld av skrot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar