- Det här är rakt av ett rent påhopp och vandalism av våra fordon och framför allt en kränkning av våra resenärer, säger styrelseordförande i Storstockholms lokaltrafik om den fd Konstfacksstudentens videoverk där en t-banevagn får en ruta krossad och blir nedsprejad med svart färg.
Det första påståendet håller jag med om. Det är ett påhopp och vandalism av ett fordon. Men det andra, att det är en kränkning av resenärerna? På vilket vis då? Blir de nedsprejade? Kanske de blev rädda. Jag vet inte, men det som skrämmer är det djupa ursinne som väcks hos så många när ting ”kränks”. Klart han ska betala, studenten, eller Konstfack eller vem som nu kommer att hållas ansvarig för nedsprejningen av tunnelbanevagnen. Men varför har denna handling utlöst ett sådant ramaskri som står om i tidningen varje dag? Människor utsätts för kränkningar hela tiden utan att någon höjer på ögonbrynen. Först när någons ägodel, en bil, en husvägg, en ruta, en tunnelbanevagn, utsätts för ringaktning så reser sig plötsligt samhället som en man och går ut till tingens försvar.
Jag tänker på scenen i Roy Anderssons "Du levande" där en man råkat krossa finservisen, han ville bara liva upp den stela stämningen. Han döms till elektriska stolen. Ty förstörelse av annans egendom anses vara det absolut grövsta brottet man kan begå.
http://www.youtube.com/watch?v=dxonYRUX4NE&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar