Han stannar för ett ögonblick till på farstutrappen: "Jag kände mig lycklig. För ett ögonblick kände jag lycka. Vad skönt det var att få känna så."
Jag förstår inte varför han måste fly hals över huvud från mig, huset, hunden, Sverige, men jag förstår att han måste.
Han kräver inte mycket av det jordiska men han kräver enorma mängder av det där andra. Wow. Innanför sorgen över att han ska resa från mig jublar det i mig. Go for it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar