Maria chattar med mig på väg från jobbet och hemma. Jag är ensam, skriver hon.
Herregud, så det är den tiden hon har ensam? Och vad gör hon med den? Knappar på sin Iphone, chattande med mig. Och Gud vet med vilka mer.
Ta det försiktigt skriver jag. Var försiktig på Vasaplatsen. Det kan komma en spårvagn.
Richard. Brb, skriver hon.
Jag går in på Malins Twitterflöde. Som vanligt hänger jag inte med. Det refereras till sociala medier, ledningsgrupper, raggmunkar, bloggpost, dagisbyråkrati, webdesk, kettlebells, Mona Sahlins avgång, bortappade mobiltelefoner och konstiga förkortningar. Vad pratar de om? Det kanske är det, alla bara pratar. Ingen talar.
Jag provar hennes blogg istället. Det är lite lättare. Jag förstår att det är hon som skriver här iallafall. Texterna är längre men även de uppstyckade, det är länkar inbakade i texterna som refererar än hit och än dit. Jag förstår fortfarande inte vad hon pratar om. Sociala medier bla bla bla. Att hon aldrig varit gladare att leva just nu, i de sociala mediernas tidevarv för det är i diskussionerna vi blir till.
Gud, jag är så glad att jag blev utbränd innan Facebook och Twitter och Iphone. Hur i grunden förstörd hade jag inte blivit då? Det var ju rena semestern att jobba vid en dator när man bara lät sig avbrytas av att kolla mailen emellanåt.
Maria Skype:ar med mig (och förmodligen några till) och träffar sin bror under den kilometerlånga ensamtid hon har mellan sitt jobb och hemmet. Innan barnen och pojkvännen. Det är i diskussionen vi blir till. Det är i diskussionsstörtfloden vi spolas bort snarare, säger jag.
Klockan tre på natten mitt i mitt och J:s Skypegräl om Chans (Gud vad jag hatar virituella gräl, Irl kan man hålla om varandra efteråt, vare sig man förstår varandra eller ej. På chat, bara de där jävla missförstånden, aldrig det tysta samförståndet vi har utanför orden) dyker Maria upp igen. Vi vaknade. Vad gör du? Hur går det för Chans?
Och hon är inte annorlunda än nån annan. Alla håller på sådär. Ständigt uppkopplade.
När, när när? Ska de tänka en egen tanke? När ska de få plats för en eftertanke? När ska de vila i sig själva? När stänger de av? När kommer alla att falla samman?
http://www.youtube.com/watch?v=igOWR_-BXJU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar