"J kan förändras!" utbrister jag i ett återfall av rosa dumbomskap.
Mamma ser inte övertygad ut:
"Det kommer ju att bli likadant i sommar igen. Att han bor med dem, du får inte plats och han ringer inte dig och du känner dig utanför."
Jo. Jag vet. Och mamma vet, vis av erfarenhet av hur det är att leva med en envis man.
På morgonen väcks jag av att polisen knackar på och tjatar om var pappa håller hus. Jag kunde ha sagt att senast jag hörde av honom var han i Saltströmmen, men gör inte det. Jag orkar inte bära på hans skuld/er och svara för hans förehavanden och försöker stänga dörren men den envise polisen håller emot i handtaget. Fortsätter tjata. De kommer att fortsätta komma hit tills de hittar honom lovar de. Jaja. Lycka till.
Saltströmmen. Plats som passar honom. Världens starkaste tidvattenström på 22 knop. Bara under två timmar på dygnet går det att passera den. Gubben mot strömmen indeed.
Ja, jag vet. Det är ingen idé att tro att någon annan ska förändra sig. Den enda man kan förändra är sig själv.
Mamma har själv varit ung och dum ända sen hon träffade han som blev min pappa och vet vart det leder att leva med någon som vägrar ge sig: Personlig Bankrutt.
Och det ska jag vara glad för. Hade mamma varit smart hade jag inte funnits.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar