Jag vaknar och det är ett vitt ljus i stugan. Snön faller ute. 15 grader inne. En grad varmare än igår morse. Och ingen feber. Det känns bra. Det värsta är över. Han har åkt nu. Jag tänder en brasa och kokar en kopp darjeeling och ger mig ut i det vita med Chans.
Som i ett trollslag är jag i en annan tid. Med snön klipptes de sista banden med sommaren. Den fruktansvärda sommaren. Jag kommer alltid att hata rosévin.Snön faller som sång genom luften. Klingande, spröd, fridfull och lågmäld. Som älvor.
När jag går in på skogsstigen tänker jag på lussekatt och julmust. Vem vill ha ananas och grillfest (som Karin lockade med för att jag skulle komma dit till jul) nu? Den vita vintern är ju sagolik. Jag hatar grillfester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar