Jag tror att hunden heter Chans

Dagen J åkte sken solen och fjärden låg blank. När han rest kom Nordan och snön. 14 grader i sommarstugan när jag vaknar blöt av svett. Feber och snöstorm ensam i en obonad sommarstuga vid kanten av det ödsliga havet när alla andra åkt.
Igår var atmosfären solgul och klar, en vacker höst. Idag är det plötsligt vinter. Is på fjärden. Hela atmosfären är rå, grå och isande kall. Det är som en ishand kramar om hela tillvaron. Det gör ont att se ut i allt det råa.
Hur hamnade jag här? Fastbunden vid en övergiven hund ingen vill ha. Man dödar inte hundar för att man har bråttom till solen. Så sitter jag här, den enda som vill att jycken ska få en ärlig chans. Nä, han kan inte bete sig med andra hundar och käkar katter. Men han är en fin hund. Jag får väl försöka hitta ett nytt hem åt honom. Men när, hur? Vintern ligger så otroligt ödslig framför mig.
Jag ber mamma komma med proviant innan jag blir insnöad här. Hon har med sig en gul skokartong som låg i brevlådan till mig. Till Mira står det på utsidan. Jag känner igen min exmans handstil. När hon åkt öppnar jag den. "Denna låda tillhör Mira och får inte slängas eller eldas upp" står det på insidan med min handstil. Lådan är full av snäckor, musslor, korallbitar, vita, rosa, gula.

Det är som en Madeleinekaka av värme som stiger upp ur pappersasken när jag lyfter locket. Oh, Staffan det var varma tider. Vad hette ön? Där vi tältade under palmerna och spelade kort hela kvällarna på öns enda restaurang. Jag åt bara fried vegetables med rice dag efter dag. Vi hade hela ön för oss själva och alla stränder, förutom när det ramlade ner en varan bredvid oss från klippan ovanför. I Bangkok köpte du ett par thaibyxor som jag fick ta när jag flyttade. Jag hade inga pengar att köpa saker med mig hem men jag samlade snäckor längs stränderna.
Lådan med snäckorna jag samlade den vintern jag och Staffan levde på öar i Thailand väcker så otroligt mycket minnen.
Det var varma tider. Jag har inte alltid levt i denna ödslighet.
På något vis. Att hamna här med hunden som ingen bryr sig om handlar kanske inte främst om att hitta ett hem åt honom. Det handlar om att hitta mig ett hem. Ingen annan kommer att göra det för mig. Nu gäller det livet. Hundens. Och mitt liv. Precis som hunden kan inte jag förlita mig på att en Husse eller Matte tar hand om mig. När de tröttnat lämnar de mig.
Och jag måste hitta mig ett eget hem. Åt jycken och åt mig.
Nu är det du och jag Chans. Jag ska göra mitt allra bästa för att du ska få leva -upp till ditt namn.

http://www.youtube.com/watch?v=0lXHz6gpHEM